Skip to content
Ursprungligen publicerad 2015-12-17.
Nordiska motståndsrörelsen är den enda radikala organisation i norra Europa som erbjuder ett realistiskt alternativ till det nuvarande system som bygger på mångkulturell finansiell kapitalism. Grunden till vår politiska modell är nordisk enighet.
Militärt och ekonomiskt samarbete – liksom kulturellt utbyte – har mellan de nordiska länderna funnits så länge som Norden varit bebodd, även om det skett avbrott och konflikter. Det gemensamma genetiska, historiska och kulturella arvet gör att ett stärkt samarbete mellan de nordiska länderna inte skulle leda till rivalitet mellan konkurrerande etniska intressen. Ofta varierar den genetiska sammansättningen bland människor mer inom ett visst nordiskt land än mellan de faktiska staterna.
Men även om den genetiska och kulturella grunden för en enad nationalsocialistisk nordisk stat är fast, kräver ett starkt samarbete gemensam lagstiftning och förenade ekonomiska intressen.
Redan nu finns det
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Marcus Hansson skrev en artikel om barnuppfostran och politik. Som kvinna och mamma säger jag inte att han har fel i sak eller att artikeln är dålig, för det är den inte. Däremot så ger den mig anledning att ta upp en aspekt av kampen och barnuppfostran som jag länge tänkt på. Den här artikeln är inte ett svar på Hanssons artikeln utan mer ett komplement eller en fortsättning på en viktig diskussion om kvinnor, män, relationer och kampen.
En del av er som läser det här känner mig. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen i snart 10 år och i andra nationella kretsar sedan början av 00-talet. Sedan valet 2018 har jag dock inte synts eller hörts lika mycket då jag lyckats skaffa två barn till sedan dess. Sedan några veckor tillbaka är jag alltså fyrabarnsmor. Jag är dock fortfarande aktivist i organisationen och har inga som helst planer på att pausa mitt engagemang mer eller längre än nödvändigt. Jag är alltså inte den typiska
Här kommer det sextioandra avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Krönikor på Motståndsrörelsen.seLindbergs betraktelse: Två helt vitt skilda betraktelserPåståendet: Erkännande av corona = att gå systemets ärendenIdeologisk/taktisk fråga: Nationell enighet
Diskussionsunderlag:
Dagen till ära: Rabatt på Greenpilled.com:s nyutgåva av Mein Kampf!
Upplysningsaktion – Härryda kommun
Motståndsrörelsen 3.0
Coronabunkern
Lyssna nedan:
Listen to ”Ledarperspektiv #62: Nationell enighet – är det möjligt eller ens önskvärt?! Konspirationsteorier och mer Corona” on Spreaker.
Om Ledarperspektiv
Ledarskapsperspektiv är en podcast för att nå ut med Nordiska motståndsrörelsens ståndpunkter, ideologi och strategier i framförallt stora men också små frågor. Fredrik Vejdeland, riksrådsmedlem, beskriver ämnen
I senaste avsnittet av Radio Nordfront hamnade jag och de övriga programledarna i en diskussion av en mer ideologisk karaktär med Johan Andersson från Granskning Sverige. Johan uttryckte att det intressanta med politik är konflikt, bråk, tjat, tjafs och lögner, och menade att exempelvis Moderaterna har missat detta när de vill ha ett ”städat samtal”.
Mot detta synsätt satte jag ett nationalsocialistiskt sådant,
nämligen att politik inte behöver betyda oenighet och bråk. Det är
förvisso vad politiken har reducerats till i den liberala demokratin.
Men tvärtemot detta så finns det en styrka i att vara eniga, att ha
gemenskap och att som folk arbeta mot samma mål – ständigt framåt och
ständigt mot förbättring.
Johan medgav då också att den liberala demokratin kan ha en
splittrande effekt som är skadlig för samhället, samt att politiken
skulle kunna se helt annorlunda ut.
LYSSNA: LADDAT SOM F*N: Fotogruppens tips, AfS partiprogram och jakten på Granskning Sverige
Bety
Den 3 oktober befann sig jag med flera organisationskamrater i Tyskland för att delta på Der Dritte Wegs demonstration i Berlin. Här följer en reseskildring.
Det var på onsdagskvällen som vi, en grupp personer från näste 2, påbörjade vår resa mot Das Vaterland. Vi hade beslutat oss för att åka några dagar innan för att få tid att besöka delar av Tyskland men framförallt hinna umgås med kamraterna där nere. Första momentet vi skulle klara av var en båtresa som varade lite mer än ett halvt dygn.
Vi lämnar Göteborg
Då vi åkte på kvällen hade jag såklart förväntat mig att det skulle vara en massa festande på båten och överförfriskade människor som skulle sjunga karaoke tills mina öron blöder. Istället kom vårt sällskap att ockupera flera rum där i stort sett de enda som drack – och det var högst måttligt – var vi. De få människor vi såg på “spökbåten” bar coronamasker och vissa av dem såg rädda ut när vi mötte dem i hissen eller på andra sätt råkade komma nära dem. Att Tyskland ha
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Den senaste tiden har jag sett många som delar bilden som visar att Javier Milei är medlem i WEF och menar att det är ett bevis för att han är ”kontrollerad”. Jag är inget fan av Milei, men att han är en del av WEF visar inte att han är en marionett. Snarare visar det hur meningslösa WEF-centrerade konspirationsteorier är.
Den mest populära konspirationsteorin gör gällande att WEF försöker införa global kommunism, men Milei är en anarko-kapitalist och WEF är värd för ett antal andra libertarianska eller högerorienterade ekonomer som argumenterar mot allt från koldioxidskatter till basinkomst.
Problemet för människor som fokuserar på WEF som globalisternas säte är att det inte riktigt finns en gemensam ideologisk röd tråd bland alla ”medlemmar”, eftersom medlemskap inte betyder något annat än att man deltar i en pratstuga.
När kriget i Ukraina bröt ut blev försöken att få WEF-reduktionismen att gå ihop galet paranoida, då människor p
Under föregående helg anordnade Kommittén för den första Gerd Honsik-Europakongressen en konferens för att både uppmana till europeisk enighet och hedra den tysk-österrikiske frihetskämpen Gerd Honsik. Nordiska motståndsrörelsen var inbjudna att hålla tal tillsammans med CasaPound (Italien), Der Dritte Weg (Tyskland, Nouvelle Droitte (Frankrike) samt en österrikisk representant. Fredrik Vejdeland från Nordiska motståndsrörelsens svenska riksråd talade för organisationens räkning.
Delegationen från Nordiska motståndsrörelsen anlände till Wien på fredagskvällen och mötte upp kamrater vid en nationell pub där man knappt hann komma innanför dörren innan man blev bjudna på riktig österrikisk wienerschnitzel och öl. På plats fanns i lokalen bland annat ungrare, tjecker, schweizare, tyskar och österrikare – förenade i kampen för ett fritt Europa. Efter en mycket trevlig afton i goda kamraters lag tvingades deltagarna lägga sig relativt tidigt eftersom lördagens kongress skulle bö
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Nordatlantiska fördragsorganisationen, eller Nato, är institutionellt en antivit och familjefientlig organisation. Detta vill riksdagens politiker, inklusive SD, tvinga på folket över deras huvuden.
Efter apokalypsen 1945 har som bekant en rad globala organisationer bildats med syfte att upprätthålla och expandera den totalitära liberalismen. En av de tidigaste organisationer som bildades i detta syfte var krigsalliansen ”Nordatlantiska fördragsorganisationen”, eller Nato, som kan ses som globalismens militära gren.
Förutom att försäkra att Washington alltid har internationellt stöd för sina militära kampanjer är Nato som institution uttalat antivit och uttryckligen dedikerad till ”raslig rättvisa” för rasfrämlingar som bor i vita länder. Redan 1999 författade Nato rapporter där man skyller en rad moderna problem på nationalister och varnar för nationalismens inflytande.
Under 2023 höll krigsalliansen
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Solen stod redan högt på himlen när medlemmar och aktivister från hela nästet samlades för månadsmöte i Bohuslän. Det var ett obarmhärtigt ljus med en intensitet som man inte upplevt på flera månader i denna vindpinade del av landet, men det var välkommet hos en annars solfattig folkstam.
När samtliga för dagen inbjudna hade ankommit och socialiserat ett tag ljöd Nästeschefens stämma som gevärsskott genom luften när det var dags för orientering för dagen. Först hinderbana, sedan månadsmöte och skötte man sig på hinderbanan skulle man även bli serverad mat. Efter detta tog Riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland taktpinnen och hade uppvärmning med gruppen för att sedan marschera taktfast mot början av hinderbanan.
En lätt uppvärmning som passar alla enligt Vejdeland.
Banan som är av så kallad OCR typ (Obstacle course racing) erbjöd flera utmanande hinder och det krävdes en allsidig fysik och god kondition för att kunna ta sig igenom hindren. Vid starten av banan delades gruppen
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
I Motståndsrörelsens femte näste anordnades denna upplaga av Organisationsdagarna, med bland annat utbildningar, föredrag och boxningsturnering på schemat. Upplägget liknade föregående evenemang med fokus på den enskilde medlemmen.
När samtliga deltagare från Nordens alla hörn tagit sig till lokalen hälsade konferencier Lukas Lindgren alla välkomna. Helgens upplägg presenterades och deltagarna blev informerade om att hålla koll på schemat som satts upp runtom i lokalen för att inte missa något.
Strax därefter intog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg scenen. Lindberg gick igenom vad som menades med helgens tema, En starkare kraft och menade att hela rörelsen på flera sätt måste bli en starkare kraft om den ska lyckas med sitt mål att ena Norden. Han talade också om att mycket fokus skulle hamna på den mest bokstavliga tolkningen och ett mål sattes upp om att organisationen som ett kollektivt ska bli i 100% bättre fysisk form under år 2023.
Ledaren förklarar helge
